För jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

Balans och tacksamhet är två ledord för mitt liv just nu känner jag. Mycket mindfullness. Mycket yoga. Mycket jobb. Mycket kärlek och kanske den största insikten de senaste veckorna får bli att om jag verkligen älskar någon måste jag acceptera och förlåta personens val. Oavsett hur jag känner kring det. En osjälvisk kärlek. De säger att ett sorgearbete tar ungefär ett år och det är nog sant. Det är först nu jag känner att jag verkligen landat och kan andas. Lungt. Min lägenhet är underbar omän ett work in progress. Lena kanske sa det bäst efter att hon var här senast; när jag kommer hem till dig känner jag, här vill jag vara. Så fint att det jag känner att jag skapat här smittar. Kanske för att det är mycket jag här. Idag var vårens första riktiga dag med strålande sol och +12 grader. Gick strandpromenaden efter jobbet. Det är märkligt att jag för 9 veckor sedan tänkte att det vore otroligt om jag kunde gå ner tio kilo till sommaren. Nu när det är -9.3 kilo av rätt balans och att äta så rent och bra jag kan är så konstigt att jag nästan inte kan greppa det. Nu kommer våren och så mycket roligt väntar. För jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.. ❤️





1 Mamma:

skriven

Så fint inlägg, håller även med dig om rubriken! Sen att jag vid två tillfällen har haft förmånen att vara med om det bästa som hittills hänt i mitt liv, och det är när du och Josefine föddes!! Sen hoppas även jag att det skall hända flera fantastiska saker i mitt liv!
Älskar dig/er. Puss Mamma

Kommentera här: